Metafor över mitt hem
Jag bor i en garnbutik, nystan i alla regnbågens färger, rullar över ytorna, ger min egen plats, min själs palats, en känsla av lycka men också av ro. I de funktionella möblernas varma omfamning, bland kuddarna, njuter jag tystnad, insuper färgernas stumma larm, finner mitt inre, där det återser sin bädd av ljus och djup, vilar mjukt i ett bad av färg o mönster, njutningsfulla dofter kittlar, här finns inga tomma fönster …
Kanske är det så att jag istället bor på en blomsteräng med alla fantastiska nyanser, hänförande dofter, viskande röster o mjuka mattor, det svarar säkert på min längtan …
Det är också möjligt att jag bor på en palett, flyter fridfullt ut över dess stora flöde av ljus o mörker, glad o dyster, bror o syster. Leva i ett fyrverkeri utan ljud, måste vara underbart …
Kan ju vara så att dessa platser delar rum i mitt hjärtas kamrar, är med mig i hemmets lugna vrå, man behöver ju ej nöja sig med en eller två varför inte istället genast mot trean gå …