Google+ Badge

onsdag 12 november 2014


Då tant tillbringat sin tid i stillhet för att kurera sin sjuka, i två hela dagar, kändes det nu som den (sjukan) delvis var på väg bort, ingen mer feber och huvudvärk dock hosta,snuva och rinnande ögon. Nu gjorde rastlösheten sin entre, påkallade envist uppmärksamhet. Kanske man skulle ta och testa vad man går för ett tag (orkar) tänkte tant. Hon gick till skåpet där en av de maskiner hon beundrar men ej älskar har sin förvaringsplats, lyfte ut den på fyra hjul rullande lilla tingesten. Drog snabeldraken sakta in mot vardagsrummet, satte i sladden, tryckte på knappen och monstret vrålade igång, lyfte blicken och skulle just ta sig an ytorna. - Men !!! VAD VAR det som kilade fram bakom bokhyllan, något litet på fyra ben med lång anskrämlig svans, det djur tant avskyr och är mest rädd för i hela denna värld - Iiiiiiiiih !!! vad ska jag göra ???   Trycker av monstret ... ringer särbon - som skrattar och försöker lugna. Skrämmer ut odjuret på balkongen, stänger dörren med snabeldraken rytande bredvid. Ringer ABK - du får fånga den i en fälla - Men !!! jag är ju rädd, tycker sådant är otäckt. Nu ! smått hysterisk... bölar och gnäller ( när jag lagt på luren ) Gillrar en fälla , smyger ut den på balkongen ... Fast jag vet inte om jag törs göra något om den fastnar. Drar mitt vrålande monster genom lägenhetens alla vrår - försöker skingra tankarna ...
Glömma, vad som i fällan sig ska gömma, ilska och rädsla genom hela tanten strömmar,hela dagen förstörd, känner sig som en nörd, vill bli hörd, inga sådana husdjur här, det på sinnet tär, att aldrig krypen sig lär, är till oönskat besvär, försvinn, från lägenheten min, annan bostad finn, fällan den tog, tanten inte log, när den dog, nu är det nog ... hoppas inga fler,  tanten i framtiden ser, i soporna ner, sedan inte mer , jag ber ...