TISDAG 25/9 2018 kl 19:00 - 20:57
Tänk att tanken på en god kvällsmacka kan göra en lite lycklig , detta är säkert förklaringen till att jag är en överviktig diabetiker , lite smått glad trots att dysterheten gjort sitt intåg igen.

Men äntligen har lusten för att uttrycka sig i det skrivna ordet infallit igen - det är ju till så mycket tröst och hjälp när alla mörka tankar anfaller - dessa tankar som med åren bara blir mer svåra att skaka av sig (har nog för mycket tid över att tänka på ... hahaha )

Min dag började trögt , för att inte säga aningen motvilligt, inte någon större lust att dra igång med den. Dagen blev under morgonens timmar bättre ... mitt jobb är ju i mångt och mycket en glädjekälla ( arbetar på en förskola ) Lunchen gav trevligt samtal med kollegor och god mat - egenhändigt tillagad under söndagen och sparad som matlåda , kyckling med potatis, sås och ...

 

Eftermiddagen ägnades åt diskussion och samtal om vårt uppdrag i förskolan - Utbildning som det numera benämns - vi sysslar med undervisning och omvårdnad i en härlig blandning så de små medborgarna ska arta sig väl, för att på bästa sätt kunna ta sig an vår sargade planet. Hur det hela ska gå till finns många skiftande tankar om, på vilken nivå lägger man det för barn i åldrarna 1-6 år så att de inte blir helt utmattade av all den kunskap vi förmedlar. De små måste även få vila i stilla omsorg   kryddat med välmenande glädje och goda tankar om sig själva, vilket vi på bästa sätt måste ge dem. Välmående till kropp, själ och intellekt måste vara den goda kaka de får med sig genom livet. Självkänsla,självförtroende och ödmjukhet inför allt levande är viktiga ingredienser när de små liven ska gräddas i livets ugn, så att de rätt kan inta världen och all dess för och nackdel. Mina tankar blandade med lite av andras, stor uppgift och viktig att dana kommande generationer ... vi får också sätta stort hopp till deras dagars upphov ( föräldrarna )

 

Bilderna är på mina BARNBARN inte något av de barn jag tillbringar mina arbetsdagar med. Dessa tre och fyra till är mina blott på min fritid - världens största lycka är de, mina barn , särbo ,annan släkt och vänner.

 

På vägen hem i tankar spankulerade jag så sakterliga tills jag nådde porten som leder in i trappuppgången där min enkla boning är belägen. Jag öppnar porten med taggen fortsätter mot hissen i god anda och många tankar , varpå jag åtskilliga gånger försöker mana på hissen med samma tagg , dörrarna kändes inte på något sätt vilja öppna sig, knappen lyste inte , precis som jag skulle till och börja jaga upp mig , tändes en lampa i mitt inre - så får man inte hissen till sig, utan jag måste ju trycka på knappen - ju!!! Jag fick mig ett gott skratt och tryckte på knappen. Jag nådde rätt våning gick mot min ytterdörr, öppnade och  steg in i min hall , då börja nästa tanke ta form - undrar om rörfirman monterat de sista (vet inte riktigt vad dessa heter ) "värmereglerarna " på elementen ? så att alla element är klara att sprida värme i denna lite kyliga bostad nu om kvällen ... morgonen ... dagen ... ja hela dygnet om , för denna tant har om åren inträtt i ett något frusnare jag . Har jag tur är det hela klart om några veckor med takten av ett element i veckan står sig. Men lite arg och irriterad kostade jag allt på mig att bli... fast det lade sig rätt snabbt .

Med åren har tanten utvecklat en förmåga som inte alltid är önskvärd glömska ( tankspriddhet har jag alltid varit begåvad med, den och lite tvära kast i tankegången har mången gång skapat förvirring i omgivningen, men det är en annan historia ) att drabbas av ofrivilligt glömda företeelser , namn , något som förväntats vara gjort, inhämtad information ,inläst att komma ihåg osv allt sådant som kan vara viktigt och oviktigt som borde vara kvar , färdigt att plocka fram vid önskvärt tillfälle ... är väldigt smärtsamt att inte ha kvar i minnet , borttappat eller bortvillat i hjärnvindlingarna det slår hårt mot självet, förminskar och förmörkar. Vad skylla på ??? Ålder - sjukdom - fullt på kontoret ... vad det än månde vara så - gör det FAN så ONT ändå.

tunga steg mot slut

gör mörka spår i framtid

tänd ett ljus på väg

God Natt Sov Gott Alla ... Så hoppas jag att vi ses igen , min ambition är att vara flitigare på bloggen och hyser hopp om att någon ska vara intresserad ( fast jag kan skriva i tomma intet med, det lindrar också när det mörka anfaller, mjukar upp vägen mot det ljusa .

Imorgon skulle min kära mamma Brita ha blivit 89 år och för lite mer än en vecka sedan skulle min kära pappa Karl ha blivit 92 år