onsdag 13 maj 2015

60 år av ett liv och ännu tvivlar, tvekar och trevar jag mig fram mot ett mig ,som jag förlorat någonstans eller aldrig funnit ... hmmm ??? !!!

På vägar utan mål irrar jag runt, förkrympt och gömd i en kropp jag inte känner igen, tillsammans med en själ som inte längre är min, men mitt hjärta klappar fortfarande glatt. Så nog ska jag väl hitta in till den innersta kärna, där mitt jag befinner sig och ta mig ut till livet nyuppväckt. Fast det dröjer ett tag, ännu är jag rädd, rädd för hur mitt jag ska finna sig tillrätta i allt det som är, rädd för att bli upptäckt, avslöjad och tagen på bar gärning, efter att så länge vistats på ett ställe i annan skepnad än mitt sanna jag. Borde kanske hellre stanna kvar i det vilsna, lämna själ, kropp och hjärta ständigt guppande på ett hav utan slut, utan början. Vandra runt i mörka skogar, över dammiga vidder på en oändlig väg, mot ljuset, hoppet och – nej ! inte sanningen, för sanningen kan var allt och inget, mycket och litet, allas och ingens , svart eller vitt , mittemellan eller i kanterna, sanningarna är lika många som det finns själar i universum, gäller bara att hitta den sanning som passar mot min sanning – din sanning – vår sanning – er sanning – En sanning – omöjligt att finna. Svårast är att hitta rätt genast, slippa leta vidare, springa runt ett tag och tro sig kommit rätt, men sedan börja tvivla – starta om.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar