Idag ger jag åt tystnaden lite av min tid, känner hur den fyller mig med inre frid, låter den stumma vågen komma med sitt glid, sitter inte i ljudens inferno och lider, utan rider, utkämpar inga fler strider, tystnaden ger ro åt själen i långa tider ...........................................................................................
Det dystra, det mörka och hemska kom till mig i tystnaden – inte det jag ville ha – nej! Inte! Inte det som fyller min själ med svart, när jag vill ha färger och ljus, varmt och skönt. Kallt! - skrämmer mig. Frusen kropp frusen själ, gör hjärtat kallt. Önskade mig, längtade efter tystnad, nu ångrar jag mig. Vill ut ur den ,ut i tystnad med ro , tystnad med ljuva minnen, öppna sinnen, utan smärta . Samla kraft till den grymma verkligheten, ge den kanter av hopp och tro. Inte sitta här vid stupet och känna vemodet och ledsamheten övermanna mig. Vila i mig själv ett tag, känna mig – känna – vad? Allt utom detta djupa hål av förtvivlan och hopplöshet … Kanske inte allt men – mycket och bättre. Förtvivlan, missnöje, misstro, följt av – kan inte – blir inte – får inte, alla negationer som finns i detta universum, bara negativt och trist, när livet istället borde vara fyllt av positivt och härligt. Vilket det egentligen är – mitt liv, fyllt av underbart, fantastiskt och skönt – bara mitt inre som spökar och släpper ut den lilla pessimistiska, deprimerade bit av mitt själv– hon som envisas med att förpesta resten av mitt jags tillvaro, ständigt och ofta förekommande, visar hon sitt fula nylle, tryne en mask borde det vara bara, inte något som tar överhanden , gör livet ganska outhärdligt , ger mig stunder fyllda av tårar och hatfyllda ögonblick … Så ! tystnad – ge mig nu – lite bättre Nu … önskar !!! Så att jag lättare kan möta kväll, möta natt ,morgon och dag – börja om.


.