Själens trötthet, tävlar med kroppens matthet, känns som just nu är en evighet, när ska jag åter stöta på pigghet, det är det säkert ingen som vet, bara att frågan är aningen het, under kvällens dåsighet, efter dagen då kropp och hjärna slet, även så inför morgondagens kommande stret, finns ej plats för gnet, i veckornas oändliga smet, i ensamhet och flersamhet, genom strävsamhet, blir lönsamhet, till ledsamhet , samtidigt bjuder otacksamhet, alla till sparsamhet, vidare till oaktsamhet, föder vaksamhet, tveksamhet, leder långsamhet in i följsamhet ,slutligen hamnar vi kanske i våldsamhet, om vi inte kommer tillbaka i tacksamhet och trivsamhet, varsamhet utan den minsta stramhet ,vandra vidare i evig nöjsamhet, som är en omöjlighet ... i en av värld fylld av otrevlighet , trångsynthet i oändlighet och alltför lite LEDIGHET