Veckan som gick var helt okey , med mina underbara barnbarn (några av dem ) både torsdag och söndag - veckans stora lyft. Intressant samtal med dottern liva upp de torra hjärnvindlingarna i huvudet mitt.
Jobbet tragglade fram. Fritiden slösades bort ... måste sluta sticka - meningslöst när ingen vill ha ...måste läsa bokcirkelsboken ... inget flow i läsandet ... men mest och värst av allt måste jag skriva medarbetarsamtalet ... sätta på pränt min egen värdering av mig själv och mitt görande... värdera om jag presterat medelmåttigt eller uruselt ... om jag möjligtvis inte gjort vad jag skulle , vad som är rimligt att förvänta sig av mig, vad det gäller arbetsinsats. Sedan sitta och lyssna till hummandet och försöka tolka det ...fast jag vet ju redan att vad jag än skulle säga genererar det föga i kassakistan. Vad kan jag mot förmodan ha gett de kommande generationerna av kunskap, matnyttigt vetande , jag som så motstridigt spjärnar emot begreppet undervisning ( har inte adekvat utbildning för att bedriva sådan - tyvärr kanske - men jag hade heller inte tänkt mig en bana som "lärare " i vardande - skolämnesvis, mer som någon som lär , visar på sådant vi alla någon gång i livet alltid kan ha nytta av medmänsklighet, omtanke, empati och förmåga att sätta sig in i andra människors liv samt lite vanligt hyfs och vett , någon gnutta fantasi, smått av glädjen att kunna något om än så lite - så att det är möjligt att växa, känna tillförsikt i att ens personlighet, ens jag har ett värde och allt det jag lär mig under min uppväxt och sedan vidare kan vara omvärlden till nytta. Naturligtvis är akademiskt vetande också av stort värde ,teori om än med all så mycket görande vad det gäller expriment och utforskande är inte riktigt min grej, är inte av den kallibern att jag kan förmedla sådan lärdom ( fastän jag älskar att läsa om allt möjligt , gillade skolan , kanske inte just naturvetenskap... är i ropet nu ... djupt rotat i mig att det inte är intressant och illa nog är det just sådana kunskaper jag ska föra vidare... kan det vara knuten ??? )
Uff och fy !!! här rullar jag mig i självömkan - men det är dagens sanning att det här med att värdera och sälja sig själv inför någon som ska bedömma sanningshalten i vad jag säger ( jag kan ju överdriva och försköna mina hedervärda insatser vad det gäller mina povra ansatser att förmedla kunskaper, risken för att förminska sig själv är ju oftast minimala - man vill ju ha lön för den möda man lagt ner - eller hur ??? ) Jag fullständigt hatar det och till vilken nytta är det, att jag måste göra det och till vilken nytta är hatandet ??? omdömmet är ju redan lagt i i huvudet på den som ska ge det vidare till mig - jag är redan värderad efter prestation även om min egen presentation kan väga lite svagt i skålen. Vad jag än skulle utmåla så är duken redan färdig ... visst är det så ! - så VARFÖR ? detta årliga lidande. Jag kan ju fullständigt strunta i det, låtsas som inget ( men då får jag kanske avdrag för dålig samarbetsvilja om än aldrig så osant , eftersom jag inget kan säga eller göra för att förbättra redan lagt kort! chefen har alltid sista ordet och det är chefens ord som väger tyngst till sist , chefen som vet vad jag är värd ( i varje fall i detta sammanhang ) fan vad magen värker, tanken snurrar, huvudet värker och illamåendet stiger - satan och helvete varför är jag inte en annan ... människa
Gnäll - SLUT
Varit på Ikea med kär särbo med i helgen ...vägen erbjöd vackert landskap...Ikea erbjöd - vackra ting
kvällen erbjöd - spänning på tv, morgonen därpå erbjöd - ny dag, kvällning och natten erbjuder idag - vånda och skrivklåda ( i medarbetarbladet - ack och inte det ...nej ) dock rinner orden nu ur fingrarna ... hjälper mot hjärnspöken och mörker ... liksom nära och kära lyfter en upp ur hålet bara med att de finns ....
i mörka skogar
synes dystert månens sken
lyser solen svagt
ängen öppnar sig
skänker tröst åt sorgsen dag
natten speglar sig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar